Mancora, Lima, Nazca, Arequipa, Colca

Att sitta under en palm och dricka juice har sin charm. Strandliv ar roligt i nagra dagar. Goran och jag trottnade ganska snart pa strandbyn Mancora och akte vidare till Lima med nattbussen. Lima, Perus huvudstad besoktes under en dag innan vi spenderade ytterligare en natt pa bussen, den har gangen pa vag till Nazca. Utanfor Nazca ligger nagot som kallas for Nazcalinjerna – en 3000 ar gammal astronomisk kalender som ristats i stenoknen. Kalendern bestar av kilometervis med linjer som forestaller ca 350 figurer av bland annat djur. Vissa figurer ar storre an en fotbollsplan. Goran och jag var mattligt roade av linjerna, men fascinerades desto mer av stenoknen och de sma tornados som snurrade runt oss.

Peru ar ett till ytan cirka tre ganger storre land an Serige och pa de flesta hall mycket bergigt. Vagarna ar for det mesta bra, men bussresorna tenderar att bli mycket langa. Darfor tar vi ofta nattbussar vilket spar tid men ocksa pengar da vi slipper ta in pa hostel. Somnen blir tyvarr lidande och sa aven immunforsvaret.

Jag haller pa att tappa byxorna for omfanget har minskat. For att rada bot pa det gick jag till ett gym i Nazca. Roxette dunkade i hogtalarna – det fick mig att kanna mig hemma. For ovrigt var gymmet som en tidsresa. Maskinerna var gamla och ”atleterna” gjorde sedan lange bevisat ineffektiva ovningar. Att iakta miljon och manniskorna var garanterat roande.

Det blir oftast kyckling till frukost, lunch och middag. Varfor? Fisk ar oftast olampligt. Rott kott ar oftast segt och det vegetariska verkar bortglomt. Yoghurten innehaller 20% socker och brodet ar latt som frigolit. Jamfort med den sydostasiatiska maten faller hittills den sydamerikanska platt. Tack Sverige for den goda maten! Min gissning ar att man ofrankomligen prioriterar den mat som man vuxit upp med. All denna kyckling som jag pratade om medfor saklart langtan efter variation. Nar jag efter gympasset fick syn pa kottfarsas och spaghetti pa menyn foll jag for frestelsen. Kottfarsen visade sig vara defekt pa nagot vis for efter nagra timmar kom smallen. Magen svullnade som pa ett undernart afrikanskt barn och vad som hande mer kan ni rakna ut. Dessvarre satt vi pa ytterligare en nattbuss denna gang pa vag mot Arequipa.

Arequipa ar en mycket fin kolonialstad med mangder av byggnader fran tiden da spanjorerna styrde landet. Staden omges av ett flertal vulkaner. Sten fran dessa vulkaner har anvants till att bygga manga av stadens vackra hus. Den vita nyansen som stenen ger har givit staden dess smeknamn: Den vita staden. I staden byggdes for 400 ar sedan ett kloster som endast de vita spanjorerna kunde bli nunnor i. Vi gjorde ett mycket intressant besok i klostret Santa Catalina som ar stort som en mindre stad. For den som besoker Peru kan jag varmt rekommendera ett besok har.

Jag har inte sa manga roliga moten med lokalbefolkningen att beratta om den senaste veckan men val ett flertal fina naturupplevelser. Att vi varit tva resande som hangt ihop den senaste veckan verkar ha ”skramt bort” nyfiken lokalbefolkning. Veckans maktigaste naturupplevelse bjod varldens djupaste kanjon pa – Colca. Den är 3400 meter djup och 200 km lång. Skapad genom årtusendens erodering av Colcaflodens vatten. Vi akte runt i trakten med en guidad tur under tva dagar. Forutom att jag blev hojdsjuk, med brostsmartor och andningssvarigheter samt fortsatt magsjuka var upplevelsen fantastisk. Vi fardades fran stenoken pa 4800 meters hojd till oaser pa betydligt lagre hojd. Vid Colca kanjon fick vi se vilda kondorer. Det var otroligt maktigt att sta bland molnen nar varldens storsta fagel flog forbi. Det har hittats kondorer med upp till 4 meter i vingspann!

Det ar roligt att ni ar sa manga som mailar och kommenterar bloggen. Ar det nagot som ni undrar over sa skriv. Ni kanske har planer pa att besoka samma lander som jag gor och kanske undrar nagot innan avresan. Som sagt, skriv och fraga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *