Ovanlig som en puma

Fran borjan hade jag ingen tanke pa att aka till Paraguay. Fast nar jag narmade mig landet sa tankte jag att jag lika garna kan aka dit och titta.

Jag borjade med att ga till banken och ta ut en miljon. Det var skont att vara miljonar for en stund, mina skitiga klader till trots. Den svenska kronan ligger lagt nu, men det finns valutor som ar betydligt svagare.

I det har landet ar turister lika vanliga som pumor. Inte konstigt att folk vander sig om efter mig och tittar storogt. Det ar ett land dar nytt och gammalt star sida vid sida. Mercedezar och hast med vagn star bredvid varandra vid rodljusen. Overallt star gubbar och dricker mate – ett omattligt populart ortte. Det racker inte med en kopp. En hel termos medtas oftast ut pa stan. Det ar aven vanligt att den speciella matekoppen skickas runt mellan ett flertal personer.

Min forsta kvall i landet blir lite speciell. Jag gar runt och fotograferar. Plotsligt borjar det vina stenar i luften. Det ar ett gang ungdomar som bestamt sig for att markera rivir. De ar hemlosa, men har skapat ett litet rivir kring en strandad bat. En av killarna i ganget star lite vid sidan av. Jag vet att ungdomar i gang ar svara att prata med sa jag narmar mig den ensamma. For att bryta framlingskapet sager jag: ”Hej, vad heter du?”. Han svarar och efter det forandras situationen helt. De kommer alla fram och pratar. De sniffar ur limpasar. De knuffar undan varandra for alla vill bli portrattfotograferade. Efter en stund sparar det ur och jag tanker att jag borde ta mig darifran. Jag vinkar at en lastbil, den stannar och jag hoppar pa dess flak. Efter att ha kommit en bit bort hoppar jag av och forsoker hitta tillbaka till hotellet.

Paraguays landsbygd ar vackert frodig med mycket blommor. Pa angarna ar cowboys en vanlig syn. De sitter stolt pa hastryggen med cowboyhatt och lasso.

Nara gransen till Argentina ligger lamningar fran tva stader som Jesuitorden anlade under 17-talet. Nar jag kom dit kunde jag vandra runt bland ruinerna i timmar utan att se nagon annan turist. Det tillhor verkligen ovanligheterna att kunna gora det vid ett varldsarv. Pa vag fran Trinidad som jesuitlamningarna heter stod jag och vantade pa bussen. Tva personer pa mc passerade. Jag tankte att bada borde anvanda hjalm. Fem sekunder senare krockade de med en ko. Trots att bara en hade hjalm sa klarade alla inblandade sig bra. Kallas en sadan tanke intuition eller bara slump?

Eftersom det ar glest mellan turister i hela landet sa ar nyfikenheten pa de som kommer relativt stor. Om jag ska beskriva paraguayanerna sa skulle jag saga att de ar nyfikna och snalla. Att resa i landet och forsoka komma till dess sevardheter ar minst sagt kranligt. Jag gjorde tva forsok att komma till nationalparker. Bada gangerna misslyckades. Forsta gangen visste ingen hur man skulle komma dit forutom turistbyran. Eller rattare sagt – de hade ingen aning. Deras anvisningar tog mig till fel stalle. Till den andra nationalparken gjorde jag inget besok eftersom det bara fanns superdyr taxi dit och kanske inget satt att komma darifran. Till slut kom jag anda till landets stolthet – varldens nast storsta damm. Nar jag kom dit var den inte precis imponerande. Den var avstangd!

Vi ses i Brasilien som blir nasta land pa resan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *