Sjalv men aldrig ensam

Skymningen narmar sig i Puerto Lopez. Pa stranden nedanfor bar fiskarna iland sin fangst fran batarna. Faglarna cirkulerar ovanfor deras huvuden i hopp om att kunna stjala fisk. Nagra personer simmar och hoppar i vagorna medan andra bara ligger i vattenbrynet och kopplar av. Temperaturen ligger pa behagliga 25 grader i bade luften och vattnet. Naturen varierar verkligen mycket i Ecuador. I oster ligger Amazonas tata regnskog och i mitten stracker sig Andernas toppar upp bland molnen. Langs kusten dar jag nu befinner mig ligger stranderna langa och bryter Stilla havets vagor. Om vagorna vaxer sig storre sa ska jag vagsurfa om nagra dagar.

Ingenstans pa jorden behover man vara ensam. Overallt finns det vanliga sjalar, manniskor som inbjuder till fantastiska moten. De senaste dagarna har jag traffat nagra av dem. Pa det hostel som varit min bas i Quito under forra veckan arbetar Charlotte. Hon ar en san dar skon person som lever efter sina drommar. Hennes narmsta mal ar att komma med i Ecuadors nationalbalett. Hon ar fodd i Colombia men uppvaxt i Sverige. De senaste aren har hon bott i USA och pa Kuba. Som ni forstar har hon mycket intressant att beratta. Vi umgicks en del i Quito och gjorde bland annat en utflykt till jordens mitt – ekvatorn. Krafterna som verkar pa platsen medfor markliga fenomen. Bland annat ska krafterna gora det mojligt att balansera ett agg pa en spik – nagot som jag misslyckades med. Soder om ekvatorn bildar vatten en moturs virvel nar det rinner ner i handfatet. Pa ekvatorn bildas ingen virvel och hemma i Sverige rinner det medurs. Testa sjalv sa far du se.

Att hitta i en storstad ar som bekant inte alltid sa latt. Lyckligtvis ar ecuadorianerna valdigt hjalpsamma. Nar jag kom vilse i sokandet efter en buss ut ur stan traffade jag Angel. Han hade jobbat i Europa och dar motts av ideligen hjalpsamma manniskor. Det sa han att han for alltid skulle bara i sitt hjarta. En del av dennna tacksamhet fick jag gladje av nar han under en hel timma hjalpte mig genom stan for att hitta den basta bussen. Som sagt man behover aldrig vara ensam i varlden.

Bussresan slutade i Baños, 10 timmar soderut. Baños ar en liten sot stad inklamd mellan vulkaner. Har testade jag forsranning och canyoning. Jag kanner inte till om det finns nagot svenskt namn for canyoning, men det innebar att man klattrar bland berg och firar sig nerfor stup. I vart fall var det mestadels nerfirning i vattenfall. Jag borjar fa ett sug efter extremsporter…

Ytterligare ett roligt mote som jag vill beratta om ar nar jag motte Steve. Jag satt i en tom restaurang och at. In kom varldens gangligaste man. Vi pratade i timmar om allt mellan himmel och jord. Nar jag berattade att jag ar gyminstruktor la han sin langa kropp raklang pa golvet och ville lara sig olika ovningar. Genom ett litet hal i koksdorren betraktade kocken oss med en glad min. Vad la han i maten?

Att vara i Ecuadors bergstrakter ar som att vara i himlen. Inte for att allt ar paradisiskt utan for att du befinner dig bland molnen. Pa 3000 meters hojd blir natterna kalla och en jacka ar valbehovlig. Min jacka blev stulen sa jag fick ta vagen forbi Quito for att kopa en ny. Fran Quito akte jag till kuststaden Manta, som inte var nagot sarskilt. Det basta som hande dar var att jag traffade tre argentinska killar. Vi har nu umgatts nagra dagar och ska jag vara arlig sa har jag glomt vad de heter. Men vad gor det nar de kallar mig for Richard?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *