Rambo

Nu sitter jag i en korg som hanger i en vajer. Under rinner en fors i Amozonas utkanter. En kolibri star i luften tva meter bort. Den granskar killen som sitter i korgen. Han tror att han ar Rambo.

Rambo har avslutat en promenad i djungeln. Han sag inga spindlar eller ormar, men val en utter, vackra faglar och fjarilar. Djungeln ar svarnavigerad och svartrampad sarskilt nar regnet oser ner. Det var nog nar jag var pa vag att ga vilse och tvingades vandra tillbaka som jag insag att jag inte ar nagon Rambo. For att behalla lite av den vilda kanslan vrider jag ur min huvudbonad och suger i mig vattnet. Nu far det vara slut pa dagens lek i Mindo, fjarilsstaden. Dags att atervanda till Quito.

Quito ar huvudstad i Ecuador. Den ligger pa 2800 meters hojd, omgiven av hoga berg. Hojden och det faktum att staden ar svart drabbad av luftfororeningar gor att en ovan besokare chippar efter andan av minsta anstrangning. Det ar nagot som jag sjalv fatt erfara de senaste dagarna nar jag vandrat runt i de gamla fina kvarteren i Quito.

Genom Couchsurfing traffade jag en kille som heter Christian. Han har levt hela sitt liv i Quito och har de senaste dagarna varit en perfekt guide for mig. Efter den forsta dagens stadsvandring gick vi till en krog och avrundade dagen med en ol i gott sallskap med Christians van Omar. Foljande dag tog Christian med mig till Otavalo, en stad nagra timmar fram Quito. I Otavalo gick vi runt pa en marknad full med tyger och klader skapade av stadens otaliga inkaindianer. Vi skildes at har och jag ska sent glomma hans gastfrihet och hjalpsamhet. Mitt forsta intryck av ecuadorianerna ar valdigt bra da de ar mycket nyfikna och varma till sattet.

Bussresan fram Otavalo borjade med att en kvinna stallde sig i mittgangen och skrek att alla borde kopa hennes potatisar. ”De hjalper mot malaria, prostata cancer, tuberkulos – ja nastan allt.” Hon lat mycket overtygande, men jag kopte inga. Det har ar ett exempel pa en av alla roliga handelser som uppkommer nar man reser.

Pa bussresan hoppades jag fa sova, men kvinnan bredvid ville annat. Hon ar lararinna och det marktes. Pa tva timmar skulle jag bli duktig pa spanska. Mellan glosorna sa pratade vi om dans eftersom det ar vad hon lar ut. Det kandes som en perfekt uppvarmning infor kvallen.

Omar hamtade mig pa det hostel dar jag bor for att sedan fortsatta till hans favoritkrogar. Vi slot upp med hans fantastiskt snalla vanner. Det drojde inte lange forran jag kande mig som en i ganget. Kommunikationen skottes pa spanska och engelska. Efter ett tag gick vi till en klubb och da fortsatte kommunikationen med kroppsprak. Vi skakade rumporna i takt till salsa och reggaeton. Jag fick en liten kurs i dansstilarna. Kul nog kunde jag lara dem nagra steg nar det kom europeisk musik. Det har var en otroligt minnesvard kvall med kulturellt utbyte nar det ar som bast. Svettiga efter flera timmars dansande gick vi till Omars kompis bil. De berattade for mig att killen som vaktat bilen ocksa fungerar som drogdealer. Sedan satte vi oss i bilen aven om jag ifragasatte forarens nykterhet. Jag visste att jag inte bodde allt for langt bort, men var? Ran eller bilkrock? Jag satte mig i baksatet och han lovade att kora forsiktigt. Det visade sig att det var manga som resonerade likadant. Aven om det var mitt i natten sa blev det trafikstockning pga alla fulla krypkorande forare. Jag kom hem sakert och minns den har kvallen som fantastico!

Till sist vill jag avsluta med att ge USAs tull en spark i rumpan for att de tvingade mig att tre ganger fylla i papper om att jag inte ar en terrorist. De ifragasatte aven varfor jag for ett ar sedan var pa semester i Marocko och vilka hotell jag bodde pa da osv. Allt detta pga en mellanlandning i Atlanta.

* Min mobiltelefon fungerar inte i Ecuador.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *