I fangelse

Forsta stad i Bolivia blev Copacabana. En gransstad som vilken annan. Jag fann den inte sarskilt intressant sa foljande dag akte jag till storstaden La Paz. Det finns mangder att gora har och for det mesta ar saker och ting intressant oforutsagbara. Om du aker hit ska du till exempel inte bli overraskad om nagon kissar framfor dig mitt pa gatan eller om nagon sprutar vatten pa dig. Vattensprutandet har visserligen att gora med en viss karneval som pagar. I allmanhet verkar Sydamerikaner aldrig missa en anledning till karneval eller fest.

Utanfor La Paz borjar vad som kallas varldens farligaste vag. Den ar numera i stort sett avstangd for motortrafik eftersom den kravde ungefar 200 manniskoliv varje ar. Numera ar den en av Bolivias popularaste turistattraktioner. Att hyra en cykel och ta sig ned 3 000 hojdmeter pa en 3,5 meter bred vag lockar adrenalinsugna unga aret runt, aven nu under regnperioden da vagen ar hal. Cykelalskare som jag ar var jag ju tvungen att testa denna spannande aktivitet. Jag tror att jag log konstant under de timmarna som jag trampade nedfor. Fraga mig inte varfor jag trampade, nedforsbacken borde varit tillracklig. Landskapet som flog forbi var helt fantastiskt, stupen konstant narvarande och kurvorna skrammande. Jag kan varmt rekommendera den vaghalsige att testa det har. Kolla bromsarna pa cykeln forst!

Eftersom jag ar en arlig typ sa behover jag forhoppningsvis aldrig sitt i fangelse. I La Paz finns ett fangelse som jag last om och min nyfikna sida gjorde att jag ville besoka det. Jag betalade for att fa gora en illegal tur. De legala turerna forbjods efter att en kvinna valdtagits och en annan knivhuggits under en visit. Vad som far mig och flera andra vasterlanningar att utsatta sig for risker som varldens farligaste vag och att besoka farliga fangelser ar oklart. Min gissning ar att livet dar hemma ar sa forutsagbart och for det mesta riskfritt att det lockar med motsatsen.

Jag star utanfor fangelseporten. Pa en skylt star San Pedro, inga obehoriga aga tilltrade. Eftersom jag betalat kan jag anda passera sakerhetskontrollen in till fangelset. Vakterna som arbetar har har betalat for sina poster. De vet att mutorna som fangarna standigt betalar kommer gora dem rika. Min guide heter Sebastian. Han forsokte smuggla 7 kilo kokain till Europa, men en knarkhund avslojade honom. Han domdes till 10 ars fangelse, fast behover bara sitta av fem. Nu ar han 31 ar gammal och ska fa lamna fangelset om 3 manader. Det han langtar efter mest och ska gora sa fort han lamnat fangelset ar att ga till ett internetcafe och darefter ata pa Burger King.

Sebastian har ingen egen cell for det kostar mycket pengar. Han brukar sova hos olika vanner i fangelset. George, en av hans basta vanner har kopt fangelsets dyraste cell for 23 000 USD. I fangelset finns allt att kopa. Det ar bara att betala vakterna sa springer de och uppfyller onskelista. Droger, mobiltelefoner, kabeltv ja allt gar att fa for pengar i San Pedro, i varldens nast mest korrupta land (Tahiti ar mest korrupt). Fangelset ar som en egen varld med sina egna lagar. Inga vakter vistas dar sa fangarna sjalva star for reglerna. Stold bestraffas med 25 piskrapp och mord med ett ar forlangt fangelsestraff.

I fangelset lever totalt 1 800 personer varav 250 ar familjer och 300 ar barn. De arrangerar fester och fotbollsturneringar – ett viktigt satt for dem att fa ut sina kanslor. Internerna forsorjer sig pa drogtillverkning och hantverk. Droger ar darfor billigare innanfor murarna an utanfor.

Sebastian vaxte upp i Nederlanderna och borjade salja droger som 15-aring. Han har sedan dess forsorjt sig pa det och pa fragan om han angrar vad han gjort svarar han: ”Nej, jag kommer att fortsatta nar jag kommer ut.”

I fangelset finns mangder med intressanta foreteelser. Jag fastnade for det faktum att Coca Cola betalar for att fa ha reklam i fangelset. Fangarna ar namnligen hejare pa att dricka lask och Coca Cola vill vara deras forstahandsval.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *