Atlanten och jag - det ar vi som ar vakna nu. Atlanten sover aldrig, sjalv vaknade jag vid fyra. Pa vag fran var overdrivet stora lagenhet i stan traffade jag nagra morgonpigga sjalar. Ingen verkade ta notis av att en turist vandrande runt som en kassako mitt i natten. Utkladd i min djellaba smalter jag fint in. Denna stund sitter jag i en badvaktsstol med en mil sandstrand nedanfor och ett mullrande hav. Med en ficklampa i munnen lyckas jag plita ner dessa rader. Den far mig at ma illa och ska om en stund ersattas av frukost.

Det har nu hunnit bli september och hösten har börjat i Sverige. Jag känner därför att det är dags att knyta ihop den goda sommarpåsen med en summering. För god har verkligen den här sommaren varit för min del. För de som varit hemma i Göteborg under regniga dagar blev den kanske inte som man räknat med?

Min sommar började med en lång resa i Asien som jag har skrivit om här i bloggen. Thailand, Laos och Kambodja, alla hade de saker att lära oss västeuropéer. För att leva ett gott liv behövs inte så mycket och det var ett intryck som verkligen stannade kvar i hjärnan. Det är inte mängden pengar eller prylar som är det viktiga utan kvalitén på den miljö man lever i och ens relationer som gör en lycklig.

Jag befinner mig nu i Sunny Beach med min kompis Jonas. Sunny Beach handlar om två saker, sol och fest. På sätt och vis skäms jag för att vara en typisk turist, men njuter av det som den här platsen har att erbjuda. Solen lyser utan avbrott av moln. När piloten landat planet sa han "Välkomna till Europas soligaste plats". Jag tänkte att det säkert sägs på varje charterort fast här kan det faktiskt stämma. Att inte se ett enda moln på tre dagar är ju konstigt. Mycket tid har vi legat i vattnet och på stranden och tittat på hudfärgat. På kvällstid har Jonas och jag varit på diverse hotellrum på fest för att sedan fortsätta natten med dans på någon nattklubb.

Ikväll är vi trötta och överväger att ta det lugnt om vi bara lyckas avstyra att vi lovat gå på latinoklubb med några danskor. Gårdagens citat kommer från Jonas och jag gissar att han ville säga att han var trött. "Jag är som en matta man lägger bläckpennor i."

Hade Buddha eller Jesus vandrat pa gatorna i Bangkok sa hade de snabbt sett att manniskor har inte lever som storheterna lar. For mig ar det en intressant stad, full av liv. Forsta gangen jag var har var den overvaldigande och skrammande. Sa rorig, smutsig och hektisk. Andra eller egentligen tredje besoket var annorlunda, formodlingen for att jag gatt igenom sa mycket under de 48 dagar jag rest runt. Det har varit bitvis tarande, men pa samma gang sa starkande. Det ar sallan nagot ar helt svart eller helt vitt, det ar hundra nyanser av gratt daremellan. Jag kan nu se tillbaka pa utvecklande kulturella moten, ensamhet och kansla av samhorighet. Jag har haft gladjen att traffa manniskor som spirat av livsgladje trots att de saknar det mest basala. Natur som ar helt annorlunda mot vad jag ar van vid och sa mycket mera har vidgat mina vyer.

Harom dagen akte jag till Kanchanaburi. Staden ar mest kand for sin tragiska historia som en krigsskadeplats fran Andra varldskriget. Japanerna behovde ett effektivt satt att gora transporter fran Thailand till Burma. En jarnvag byggdes fran Bangkok till Rangoon i Burma/Myanmar m. h. a. krigsfangar och motstandsman. Manga av dem dog i Kanchanaburi. De som sett filmen "The Bridge on the River Kwai" kan historien.

Nu var det inte sa att jag akte hit av ovanstaende anledning. Det var en massagekurs som lockade och jag lyckades hitta en larare. Eftersom jag haft en del huvudbry det senaste dagarna och aven dragit pa mig en forskylning sa tappade jag lusten att ga kursen. Kropp och psyke hanger tatt ihop sa nu nar jag lost vad som tyngde mina axlar sa har aven forskylningen lattat.

7/7

Plask, plask - det har regnat hela dagen. Jag ska erkanna att storre delen av dagen varit ganska trist. For att pigga upp mig ringde jag varldens roligaste storasyster. Det fungerade! Sen kopte jag en tidning i hopp om att fa ett avbrott fran Fashion TV. Anledningen till att jag fastnar framfor den kanalen ar att jag diggar dess bakgrundsmusik. De visar modevisningar 24 timmar om dygnet. Om det ar nagon av er som undrar vilka klader som ar nasta ars "masten" sa fraga. Brudklanningar, underklader, ja allt har visats. Tyvarr ar det endast kvinnoklader. I slutet kommer det oftasta in en svartkladd italienare. Modellerna ar ju saklart langsmala med tom blick. Varfor ar det sa forutsagbart? Du som sett en modevisning forstar. Forresten, tidningen som jag kopte var skriven pa thai.