Hej dar hemma. Jag ar nu vid kusten i Perus norra delar. Goran min van fran resan i Centralamerika (se tidigare blogginlagg) har slutit upp och vi ska nu resa ihop under nagon vecka. Vi har bestamt vilken kurs vi ska ta genom Peru och ikvall lamnar vi for Lima, 16 timmar med buss. Turen gar fran Mancora - en ganska ordinar turistort som forutom det vanliga erbjuder bra mojligheter till surfing.

Sist jag skrev till er var jag i Puerto Lopez i Ecuador och har darfter hunnit med en hel del. Jag blev tipsad om att det finns ett billigare alternativ till Galapagos utanfor Puerto Lopez som heter Isla de la Plata. Det var inte precis gratis att aka dit heller sa Argentinarna och jag tog bara en tur ut i skargarden for att snorkla och bada. Senare akte vi till Montañita. Jag gillade Montañita och stannade dar nagra dagar. Det fanns gott om andra backpackers och surfare att prata med. Jag tog en surflektion och lyckades efter manga forsok att komma upp pa min forsta vag. Det var riktigt kul! Det ar inte sa svart att komma upp pa en vag, men att bli en bra surfare kanns avlagset. Sista gangen jag kom upp pa en vag rakade jag knacka fenan pa bradan och fick bota. I Montañita bodde jag pa ett riktigt sunkigt stalle forsta natten. Det sprang rattor utanfor dorren och nar jag vaknade pa morgonen hade jag mosade grashoppor och andra oidentifierbara insekter pa kroppen. Jag sa hejda till argentinarna och insekterna och flytta till ett battre stalle. Nu har jag lovat mig sjalv att inte snala lika mycket pa boendet.

Tiden i Ecuador borjade ga mot sitt slut och jag tog en buss till gransstaden Huaquillas. Bussarna gar inte sa fort fram i Ecuador och det ar inte sa konstigt nar hallplatserna ligger med 20 minuters mellanrum och 10 forsaljare ska pa och gora sina affarer och sen av igen vid varje stopp.

I Huaquillas vantade en rolig overraskning. Jag traffade ett par trevliga ecuadorianer som jag at middag med. Efter en stund berattade de om att de arbetar pa en radiostation som sander i Ecuador och Peru. De ville att jag skulle bli deras jingelrost. Ni vet, den dar irriterande rosten som dyker upp mellan latarna och bland annat berattar vilket megahertztal kanalen sander pa. Det lat ju roligt sa jag tackade ja, varpa de riggade inspelningsutrustningen och jag fick borja ova. Nu kan man hora mig saga deras jingel pa spanska, engelska och svenska. Sen fortsatte de att ringa in till sina kollegor i studion som berattade om mig. Tyvarr kunde jag inte forsta vad de sa mer an att de kallade mig for den superpositiva svensken.

Jag hoppas att ni alla har det riktigt bra dar hemma.