Atlanten och jag - det ar vi som ar vakna nu. Atlanten sover aldrig, sjalv vaknade jag vid fyra. Pa vag fran var overdrivet stora lagenhet i stan traffade jag nagra morgonpigga sjalar. Ingen verkade ta notis av att en turist vandrande runt som en kassako mitt i natten. Utkladd i min djellaba smalter jag fint in. Denna stund sitter jag i en badvaktsstol med en mil sandstrand nedanfor och ett mullrande hav. Med en ficklampa i munnen lyckas jag plita ner dessa rader. Den far mig at ma illa och ska om en stund ersattas av frukost.

Nagra timmar har gatt och stranden har nu bytts mot var randiga 15-sitssoffa. Jonas och jag har vagsurfat nagra timmar i den starka solen. Jonas ar fortfarande kvar och forsoker bli an rodare i skinnet. Nan gang far jag ta mig till Hawaii - det lar ju vara bra surfing dar.

Imorgon vantar Marrakech, en fargstark storstad. Vi har inte bestamt oss an for om jag ska aka sjalv dit med buss eller om det blir ihop i en bil. Om det blir med bil sa aker vi genom Atlasbergen och i Saharas utkanter. Det ska bli spannande.

I det har landet vill folk ha pengar for allt och du "bjuds" pa en liten teaterforestallning om du inte betalar. Det kan handla om att nagon sager hej till dig och gar nagra hundra meter vid din sida sa ar du skyldig nagra dirham, Marockos valuta. I sokandet efter buss fram Agadir till Marrakech fragade jag en man om rad hur jag far tag i biljett. Han pratade bara franska sa han var inte till nagon hjalp, men ville anda ha ut nagot av situationen och stoppade frackt upp handen mellan mina ben. Jag som sa till honom att jag inte var lagd at det hallet nar han fragade. Vilken idiot!

Har finns idioter och toppenmanniskor precis som pa alla platser. Det galler bara att kunna kategoriesera utan att vara domande.