Från dröm till handling

Det började som en tanke någon gång när jag gick i sjunde klass. I ett samtal berättade jag för min då bästa vän att "Jag ska cykla till Spanien". Han tyckte att jag var galen och att det aldrig skulle hända. Att jag är galen säger jag inte emot, det är ändå subjektivt. Att det skulle hända slog vi vad om. Eftersom jag är den som håller mitt ord väntade jag i flera år på att få uppfylla drömmen. Så en dag i mitten på juni hörde David av sig. David och jag hade träffats ganska många gånger på gymmet, men kände varandra inte egentligen. Något år tidigare hade jag berättat för honom om min dröm och nu var han sugen på att följa med. Han fick ledigt från jobbet och vi köpte nödvändig utrustning under en hektisk vecka.

Utrustning

Vi hade bestämt oss för en lätt utrustning. Jag körde på min Nishiki Cross Road med en styrväska (Ortlieb 4 Classic Large, 8,5 l) och en sadelväska (Carradice Super C, 23 l). För den som planerar en liknande resa, eller för den som skrattar åt folk som åker på semester med bara två par kalsonger följer en löjligt detaljerad packlista. Ni andra kan hoppa några stycken neråt.

Kläder

softshelljacka
byxor
underställ
t-shirt
sjal
2 par cykelbyxor
2 par cykeltröjor
3 par strumpor
2 par kalsonger
cykelhandskar
joggingskor
cykelskor
solglasögon
hjälm
badshorts

Mat

Trangia 27-3 UL
gasol
gasolbrännare
2 sporks
påsar
gummiband
vitamintabletter
2 vattenflaskor

Sömn

bivack VauDe Bivi
liggunderlag Therm-a-Rest ProLite 3 Regular
öronproppar
ögonmask

Ekonomi

pass
Visa
pengar
digipass

Hygien och medicin

solkräm
myggolja
tandkräm
tandborste
Resorb
Dimor
Ibumetin
tvål
deodorant
muntermometer
nagelsax
rakhyvel
handduk
toalettpapper
alkogel

Teknik

2 reservslangar
skiftnyckel
pump
multiverktyg
kedjebrytare
kedjenitar
multikniv
cykellampor
cykeldator
ventiladapter
däckkrängare
olja
pannlampa
batterier
kamera Nikon D80
kameraladdare
3 minneskort
linspapper
pc kabel till kamera
mobiltelefon
telefonladdare
mp3-spelare
kompass
eltejp
rep
packremmar
trasa
lås
vajer
Liquisolelim

Övrigt

kortlek
dagbok
packpåse
pennor
reservnycklar

Packningens vikt utan mat och vatten: 13 kilo. Cykeln med tillbehör: 12,5 kilo. Cyklist: 83 kilo. Totalt att släpa på: en bra bit över 100 kilo.

Från tanke till genomförande

En tidig morgon klockan 05.30 ringde klockan. Det var dags att cykla till Danmarksfärjan. David, min nyförvärvade vän och jag fick en smakstart. De första dagarna blåste det medvind och solen sken från en klar himmel. Det i kombination med superba cykelvägar fick mig att känna eufori när vi slog läger för den första natten. Vi hittade en avskild plats vid vattnet. Hungriga som vargar åt vi de första burkarna med tonfisk och couscous. Sen badade vi och tände en brasa innan vi kröp in i våra små enmansbivacker (små tält). Vid det läget luktade vi rätt så gott, men med facit i hand var det skönt att ha varsin lya pga väntande odörer.

Skred fram som babianer

Vi hade ställt in oss på en en resa med en stor dos värk och en stor mängd kämpande. Jag hade cyklat ett par längre sträckor på närmare 10 mil innan avfärden från Sverige. David hade i princip inga mil i benen. Kanske var det därför vi efter 50 mil började gå överdrivet brett med benen och skrattade åt våra rumpor som såg ut som de på naturprogrammens babianer. Jag befarade stundtals en kommande rumptransplantation. Vaselin och målmedvetenhet fortsatte att driva oss framåt. Vid det här laget befann vi oss vid gränsen till Tyskland.

Efter ytterligare några dagars cyklande återgick våra rumpor till sitt normala tillstånd. Den värk som jag hade förväntat mig under resan uteblev sedan nästan helt förutom tre veckors konstant träningsvärk i benen. Eftersom vi inte vilade kropparna något hade de inte heller någon chans att återhämta sig. David hade inte lika stor lycka med värken för när vi cyklade i backiga områden trilskades hans hälsena rejält vilket minskade vår framfart något.

När det gäller cyklarna hade vi inga större problem. Det sammanlagda antalet punkteringar hamnade på runt tio. Uppstod det problem kunde vi oftast lösa dem på egen hand eller så fick vi gratis hjälp hos bygdens cykelhandlare.

Chokladdieten

Jag minns med glädje vår diet. Vi kallar den chokladdieten. Den är perfekt för den som älskar choklad och vill äta obegränsat av denna ädla vara. Som exempel ska jag upplysa er om hur en sådan diet kan se ut. Cykla 5 mil, ät därefter 100 gram nougat, förtär den som om det vore en banan. Cykla 3 mil och gör entré på ett konditori. Köp wienerbröd och berätta för konditorn att du ska cykla från Göteborg till Barcelona. Ta ett stadigt tag om wierbrödet och ät det som om det vore en smörgås. Titta med vattniga ögon på det tomma fatet. Konditorn ger dig då kanske en brownie eller två. Cykla vidare i 5 mil och ät den största pizzan som bagarn kan göra. Det skadar inte att även äta couscous eller pasta tillsammans med tonfisk några gånger om dagen. Denna diet hölls under ungefär en månad. Följer du dieten strikt kan du förvänta dig en reducering av din kroppsvikt på cirka ett kilo i veckan. Det har inte bara fungerat för en person - det har fungerat för två. OBS! Du måste cykla motsvarande en halv Vätternrunda varje dag. Vi cyklade mellan 10 och 15 mil per dag.

Gästfrihet

Under vår resa möttes vi av stor gästfrihet. Vi blev ett flertal gånger inbjudna till folk på depåstopp med kaffe och godis. Jag minns särskilt när vi i vanlig ordning letade sovplats för natten. Jag knackade på hos en familj för att fråga om vi kunde få sova på en del av deras åker. Kvällen slutade med att de öppnade sitt hem för oss. Vi lånade deras dusch och bjöds på godsaker medan vi pratade med dem och deras vänner. Cykling erbjuder inte bara möjligheten att färdas i en takt som gör naturen rättvisa, utan också en möjlighet att komma lokalbefolkningen närmare. Flera gånger när vi stannade för att fråga om vägen fick vi kartor. När vi stoppades av polis för att vi kört på motorvägen var det inga arga miner. Poliserna blev snarare intresserade av vårt äventyr.

I Sverige har vi en fantastisk möjlighet att uppleva naturen. Vi får sova i den och färdas nästan hur vi vill tack vare vår allemansrätt. Den ska vi värna om och vara stolta över. I övriga Europa finns inte samma möjlighet. Före resan befarade vi att det här skulle leda till problem för oss. I verkligheten blev det inte så. Vi kunde sova lite här och var utan anmärkningar. Flera nätter var det i små skogar eller på stora ängar. Andra gånger var det på mer exotiska ställen som på en uttorkad flodbädd, en nedlagd bensinmack eller under en bro. Vi tvättade oss gratis på campingar, i floder och sjöar. Under en episod regnade det i nio dagar och vi blev då tvättade medan vi cyklade. Övrig tid vad det sol och vi kunde då springa nakna beskjutna av vattenkanoner på någon åker. Det gick som mest fyra dagar mellan tvättningarna, men vi tyckte oftast inte att vi luktade så illa. Vår toleransnivå för mängden smuts på kroppen steg förmodligen med flera nivåer.

I backspegeln

Resan startade i Göteborg. Vi tog sedan båten rakt västerut till Fredrikshamn. Danmarks cykelbanor var så fantastiska att vi kunde cykla genom landet på tre dagar. I Tyskland spenderades också tre dagar. Bland annat besökte vi Cuxhaven - min farmors hemstad - där vi fick vila kroppen lite. De tyska cykelbanorna förtjänar sig en riktig känga. Nästa stopp var cyklingens huvudstad Amsterdam. Vi leddes dit av cyklarnas motsvarighet till motorvägar - ett sant paradis för cyklister. Vi bodde på hostel och åt stora lass från frukostbuffén. Vi fascinerades av högvis av stående och liggande cyklar på gatorna och prostituerade i samma positioner i skyltfönstren. Vi fascinerade restaurangägare och -besökare på all you can eat ställen som gick med ren förlust vid våra besök. Belgien svischade vi igenom på två dagar och upptäckte att det där är ett land med trevliga människor. I höjd med Bryssel märkte vi hur mentaliteten och arkitekturen förändrades från nordeuropeisk till latinsk. Vägarna för cyklister var dugliga i Belgien.

I Frankrike försvann cykelbanorna helt och vi samsades med respektfulla bilister. Tour de France pågick och vi mottogs med stort intresse varje gång vi äntrade en bar för vattenpåfyllning. I baguettelandet började höjdskillnaderna på riktigt. Vi stannade två dagar i Paris för att vila. Vi gjorde tiotimmars marscher på stan för att se "allt" och var inte piggare i kroppen när vi sedan skulle cykla vidare. Efter ytterligare några dagar fick jag låna Davids spegel. Oj vad sliten jag såg ut och märkena från taggtråden som jag gick in i några dagar tidigare satt kvar. Jag hittade 30 fästingar som sugit sig fast på mig under en natt i tältet. Trots detta var humöret på topp och solen sken. Under tidigare delen av resan vaknade jag oftast vid 4 och huttrade av kylan. I Sydfrankrike var nätterna varma och vi kunde sova längre. På dagarna var 36 grader stekande hett mot hjälmen och den svarta asfalten, som för övrigt smälte och klibbade fast i däcken. Till och med duvorna satt i skuggan medan vi, något dumdristigt kan tyckas, kämpade på i backarna. De lutade i 8 % vilket är max tillåtna lutning enligt ingenjör David. backarna klarade vi utan problem men med kraftig motvind var det kämpigt. Att vi dessutom haft motvind i tre veckor i ett streck ökade det psykiska motståndet. Vi förbrukade kopiösa mängder vatten, 6-7 liter vatten och ändå var svetten så salt att den brände på läpparna.

Vi cyklade genom vinodlingar, mysiga byar och över berg. En mil uppför, en nedför. Imponerande fartrekord gjordes på 77 km/tim. Över ett bergspass i södra Frankrike fick vi plötsligt medelhavsvibbar. Spanien nåddes och vi firade med all you can eat buffé vid gränsen. Under resan åt vi pizza vid varje gräns, men den här gången var det speciellt. Vi drack skumpa och klämde sex tallrikar med allt från skaldjur till tårta samtidigt som kyparen entusiastiskt rapporterade resultat från Tour de France. Midnight Oil - King of the Mountain spelade i lurarna och jag kunde under långa stunder ligga i medelhastigheter på 30-50 km/tim. Sista kvällsturen gick längs en medelhavskust inlindad i en vacker solnedgång. Den natten sov vi på stranden. På målstreckan tappade David och jag bort varandra för första gången. Vi stötte sedan slumpartat ihop på Plaza de España mitt i Barcelona. Patrick min gamla klasskompis hade ordnat lägenhet åt oss så att vi i lugn och ro kunde njuta av de sista dagarna på resan. Han visade oss Gaudís arkitektoniska verk och stadens hemligheter. Utvilade landade vi på Göteborg City Airport med cyklarna insvepta i plastpåsar. Att ta med dem kostade endast 300 kronor extra.

Med facit i hand

Både David och jag är väldigt nöjda med resan. Det är en typ av resa som vi båda vill göra om. När det gått en tid kan vi konstatera att vi inte fått några men av resan. Däremot har jag fått lära känna en mycket bra person, David. Hade vi stannat i Göteborg så hade vi fått uppleva det mest regnrika juli sedan 1939. Istället fick vi avverkat 300 mil på våra cyklar och berikat våra sinnen.


















View Europe by Bicycle 2009 in a larger map