Ja, då var jag hemma i Sverige igen. Miljontals stora regndroppar välkomnade oss på flygplatsen. Vi visste då direkt att vi kommit till vår hemstad Göteborg.
Nu ska jag försöka summera de sista dagarna. Det är otroligt hur fort minnena försvinner så det är i grevens tid att jag plitar ner dem.
Atlanten och jag – det ar vi som ar vakna nu. Atlanten sover aldrig, sjalv vaknade jag vid fyra. Pa vag fran var overdrivet stora lagenhet i stan traffade jag nagra morgonpigga sjalar. Ingen verkade ta notis av att en turist vandrande runt som en kassako mitt i natten. Utkladd i min djellaba smalter jag fint in. Denna stund sitter jag i en badvaktsstol med en mil sandstrand nedanfor och ett mullrande hav. Med en ficklampa i munnen lyckas jag plita ner dessa rader. Den far mig at ma illa och ska om en stund ersattas av frukost.