Prachuap Khiri Khan

En vecka pa vackra Koh Tao flog ivag. Jag ar forresten inte saker pa att det var en vecka eftersom jag inte bryr mig namnvart om tidens gang har. Klart ar atminstone att tiden gick fort. Dagarna var fulla med handelser och var och varannan kvall avslutades med fest. Sista kvallen var Juan och jag pa thaiboxning, en minst sagt medryckande tillstallning. Egentligen ar det ju tragiskt att betala for att se manniskor mosa varandra, men gladjande nog var deltagarna vanner efterat. Jag hittade en bra plats for mig och min kamera precis utanfor ringen. Linsen fick rengoras titt som tatt p.g.a. svett och blodstank. Sjalv var jag lika svett som de tavlande, men svettigast av dem alla var budgivarna som faktade vilt med armarna i tre timmar.

Idag befinner jag mig i Prachuap Khiri Khan, en smastad utan ambition att bli turistort. Jag reser ater sjalv, det ar lokalbefolkningen och jag som trampar gatorna har. Det ar morgon och ett trivsamt duggregn faller i hamnen dar jag nyss varit och halsat pa fiskarna som anlant med sin fangst. Min uppenbarelse visade sig vara en skrattretande variation i deras vardag. Det ar latt att komma i kontakt med manniskor har och alla har nara till skratt. Antagligen for att ordet farang (utlanning/turist) fortfarande har en positiv klang.

Dagens maste ar redan avklarat. Tvatten ar lamnad till tvatteriet och jag funderar i denna stund pa vad jag ska hitta pa under dagen. Ska jag fortsatta lasa i min nykopta National Geographic fran 70-talet, eller forsoka bestiga berget har bredvid med det vackra templet och utsikten som beloning vid toppen. Mina skor och fotter kommer nog ha vissa svarigheter med det senare. Mina Birkenstock kopior fran Kambodja borjar falla isar. Spannena ar rostiga och jag har tvingats limma sulan med papperslim. Nu bar jag istallet de flip flop som jag bytte till mig for mitt tidigare par av Birkenstock.

Det ar inte sa langt kvar innan jag satter min for i Sverige igen. Ni som laser det har far skicka en onskelista till mig med vad ni onskar er fran Thailand.

Jag vantar nu pa mailsvar fran Emilia. Eventuellt aker jag till Indonesien och halsar pa henne nagra dagar. Om inte sa har jag planer pa att ga en kurs i thaimassage.

Jag hoppas ni har det bra dar hemma trots risk for drunkningsolyckor dar det i normala fall ar torra land. Jag kan trosta er med att solen inte visat sig har heller pa ett par dagar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *