At skogen

Sadar nu borjar det hela ordna upp sig. Febern ar sa gott som bortblast och jag hostar inte blod langre. Alla injektioner och tabletter har fatt komma till sin ratt. Jag lamnar antagligen sjukhuset imorgon. Nog om det har trakiga. Dags att se framat och arkivera lardomarna av det har.

Den senaste veckan har jag inte rakat varken huvudet eller skagget. Det kan vara bra om jag vill aka till Afghanistan. Det ar nog vackert dar. Eller forresten jag aker nog till Laos istallet. Friheten ar total nar du valjer att placera ”livet” i en ryggsack som du hanger pa dig. Jag har ju inget forbokat sa egentligen kan jag aka vart som helst. En resa pa Mekongfloden som bland annat flyter genom Laos lockar mest nu. Laos ar for ovrigt ett av varldens fattigaste lander och tyvarr aven ett av de mest bombade. Det lar dock ha begavats med en fantastisk natur och en avslappnad livsstil. An sa lange kan jag bara gissa hur det kommer att vara dar genom att titta pa bergen och at skogen som omger den har staden som ligger ganska nara gransen.

Tillbaka till det dar med skagget. Planen ar att jag inte ska raka mig forran jag kommer hem. Mest for att se hur utseendet forandras. Hittills har det mest gjort att jag ser lortig ut. Far det bara vaxa lite till sa kanske jag kan jamna det. Hur langt ska det vara innan man jamnar? Jag tog ett kort pa mig sjalv idag, men datorn jag sitter vid ar for primitiv for att jag ska kunna dela med mig av bilden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *