Pakse

Bussen skumpar hit och dit. I varje by tutar den for att informera om sin narvaro. Allt eftersom morkret faller ser jag hur dagens sysslor overgar i kvallens i varje by vi passerar. Nagon tvattar sig i en flod, en annan fiskar.

Laos ar ett land med en okande overklass och manga fattiga. En del bor nastan i slott medan andra bor i jordhalor eller bambuhyddor.

Bussen ar kanske given som gava fran Sverige nagon gang pa 60-talet. Ibland stannar den av overhettning i de branta uppforsbackarna efter att ha kort pa ettans vaxel en bra stund.

15 timmar senare anlande jag till Pakse i sodra Laos. Har gar allt om mojligt an langsammare an i norr. Att sitta och titta pa medans riset vaxer tillhor vardagen. Att lamna in bussen pa tusenmila service precis efter start ar helt normalt.

Jag at min frukost med en indier som blev min foljeslagare under dagen. Vi tog en buss och hoppade av langs vagen. Tog en promenad och fann ett riktigt maktigt vattenfall. Det var valdigt brant att ta sig ner till det (las livsfarligt) sa vi gick at ett annat hall in i djungeln och hittade ett lite mindre som vi simmade i. Det visade sig att indiern inte var sa van vid att simma. Man kan saga att vi hjalpte varandra for han kunde en del om giftiga djur som lever i regnskogen och jag kan lite livraddning. Det finns sa mycket kryp dar sa det ar inte sant.

Appropa skrattgropen som jag fatt mail om. Det ar visst fler som ar fascinerade av den. Under halva bussresan hade jag tva personer som satt och pekade pa den. Det dar med att jag ser ut som en munk – det ar bara ett brandgult skynke som saknas for jag lever nastan som en munk ocksa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *