Fina fort och fula försäljare

Först lite allmän Indienkunskap för er som inte känner till grunderna.
Skräp – sånt man dekorerar marken med.
Saliv – sånt man inte får svälja så det måste spottas ut.
Vägkant – något som kan användas som säng, toalett, restaurang mm.
Ljus hy – sånt som väldigt rika går runt i och därför betalar de som regel två till 38 gånger det vanliga priset.
Höger hand – används för att hälsa och överräcka saker till andra människor.
Vänster hand – används för att rengöra rumpan (utan papper) och kan tillsammans med höger hand användas vid matlagning vilket ökar risken för magsjuka.

Jag hoppar på Super Deluxe bussen från Amritsar till Bikaner. När solen går ner är det bara fem grader ute. Jag har en sovplats i taket på bussen som liknar en kista. Fast vem skulle lägga gamla chips och makaroner i en sådan och sedan låta nån vila på dem? Kallt som i graven är det också för bussen saknar värmen. Super Deluxe som sagt.

Utanför Bikaner har jag hört rykten om att det ska finns ett råttempel så jag tänker ta mig dit. När jag kommer fram får jag lämna skorna vid entrén. Runt mig springer tusentals råttor medan jag själv trippar runt för att få så lite exkrementer som möjligt under fötterna. I templet Karni Mata finns såklart också människor som avgudar råttor. Klart tankeväckande.

Resan fortsätter söderut och på vägen mot Jaisalmer stannar jag i några småstäder. Det finns inte något av intresse i dessa, men jag verkar vara en attraktion. Folk som åker förbi stannar bilen för att ta i hand. När jag sitter och skriver dagbok står nu 20 personer i en cirkel kring mig. Ingen rör en min och alla är tysta. Nu hoppar några av åskådarna på en buss men nya strömmar till.

I trevliga Jaisalmer tittar jag på fortet som liknar ett stort sandslott. Det är byggt i sandsten och dess byggnader har fasader som liknar spets. Jag rider även kamel ut i Tharöknen. I öknen är det befriande folktomt och tyst. Det är kamelskötaren, jag, stjärnorna och såklart kamelerna. Innan vi somnar visar kamelskötaren hur ökensanden kan användas: till diskning, duschning, tillsammans med kamelbajs till husväggar osv.

I Jaisalmer är det flera personer som rekommenderar en restaurang som ägs av en liten gumma. Matrummet tjänar även som kök, vardagsrum och sovrum. När jag sitter på madrassen på golvet och väntar på maten så kan jag se att varje gång hon lämnar maten med blicken är husmössen framme och tar några tuggor. Jag inser att såhär är det nog i var och varannan restaurang här för jag har flera gånger sett möss och råttor i restauranger och musbajs i maten. Jag äter maten och hoppas på det bästa. På stan träffar jag en av de som rekommenderade stället. Då inser jag att han gjort det för att hjälpa damen att tjäna lite extra. Såhär är det hela tiden. Nästan alla tips och rekommendationer bygger på pengar här.

Innan jag åker från det relativt lugna Jaisalmer så lämnar jag kläderna till hotellets ägare för tvättning. Petitess kanske, men händelsen säger ändå mycket om den kundservice som jag upplever i landet. Jag är mycket tydlig med att inga kläder får strykas. När jag får tillbaka dem är samtliga persedlar strukna och brända. När jag klagar säger hotellägaren att ”This is normal in India”, vägrar be om ursäkt och att ge någon kompensation är det inte tal om.

Till nästa stad, Jodhpur, lyckas jag knipa en tågbiljett. Tågen tuffar på bra och är att föredra framför skumpiga bussar. I Jodhpur finns ett imponerande fort som triggar fantasin hos de av oss som målade fort som barn. Mehrangarh Fort omsluter flera palats som använts av såväl kungar som filmteam. Jodhpur kallas den blå staden för majoriteten av husen är målade i himmelsblått som även färgar den oförsiktige grändstrykaren blå.

Efter några timmars resa befinner jag mig i Udaipur som sägs vara Indiens mest romantiska stad. När jag går runt på stan så funderar jag på vilka människor som jag träffat under de senaste veckorna och tyvärr kommer jag fram till att de som varken försökt lura mig eller sälja något kan räknas på mina fingrar. Men så har jag ett samtal med en kille om kärlek vilket gör mig hoppfull. När jag sitter vid Picholasjön och blickar mot det vackra City Palace så kommer två andra personer och pratar med mig. De berättar att den tidigare killen hade följt efter mig och pratat om kärlek för att han ville ha rajtantajtan med mig. Puh, inget villkorslöst samtal den här gången heller alltså. På kvällen när ja sitter och njuter av solnedgången kommer ytterligare en kille och flörtar men han lindar åtminstone inte in saker och ting så vi har ett intressant samtal.

Solen är på väg upp på andra sidan och jag sitter på en häst som tar mig runt i ett par närbelägna byar. Det är riktigt skoj med havremoppar. Är det någon därhemma som har häst att låna ut i vår?
 
 

 
 
 
 

10 comments

  1. Ha,ha, det är Muscletotten det! Gällande ämnet alltid mitt i prick.¤#¤#¤

  2. Hahaha! Ännu ett väldigt underhållande inlägg älskling! Du verkar poppis bland den manliga befolkningen 😉 Bilden när du rider kamel (gör sit ups på kamel?) är fantastisk. Så även de andra bilderna. Himla kul att se och läsa! Snälla säg att du köpte en flygande matta i present till mig! 🙂 Puss

    • Tack älskling. De kör ibland med ”Good body, do you want to buy a post card, carpet, shirt? ” Nu är det ju så att vi saknar plats för fler mattor på golvet men en flygande i taket kan vara kul. Jag kopplar bara av lite på kamelen.

  3. Det är skönt att äta en garanterat musbajsfri måltid och läsa om dina äventyr på ett säkert avstånd från skärmen 🙂 Jag uppskattar att du tar dig tid att dokumentera och dela din resa!

  4. Rörande vackra bilder!

  5. Lennart Borgvall

    Hej! Du verkar leva i en farlig miljö Victor där hygienen är eftersatt. Du bör även enligt Smittskyddsinstitutet och Anticimex avhålla dig ifrån närkontakt med gnagare så som råtta och mus. Se upp för: Bitande råtta, råttors urin, råttor spred pesten, tyfus, salmonella, sorkfeber. Dessutom kan farliga virus leva i råttors dammiga miljö. Många blir smittade utan att veta om det. Du kanske redan har bytt kontinent till en annan tidszon med annat årtal, men för oss här uppe på denna breddgrad är det snart slut på 2012. Så vi passar på att önska dig ett gott nytt år. Och du glöm nu inte av att fira din födelsedag 2013-01-07. Kram från pappa råtta.

    • Det skulle varit kul om du varit med. Jag tror inte att du hade uppskattat det men det hade roat din omgivning.

      Är i Sydney nu och njuter. Caroline lär väl påminna mig om att fira.

      Kram och gott nytt år!

  6. traute borgvall

    Victor jag har sett så mycket av Indien på TV.Det stämmer som du skriva och det äckla mig.Man kan bara undra om inte människorna försöka kommer ur sin misär eller orka de inte.
    Farfar ställde just en liten skål med apelsinklyftor bredvid mig!Hans händer så rena och då tänker jag på den lilla gumman i din berättelse hur såg hennes händer ut.
    Denna resa måste vara tortur för dig.Du är annars så petnoga med hygienen.
    Vi tänker mycket på dig.Farmor

  7. traute borgvall

    Snyggt med dom svart/vita bilderna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *