Marrakech

Ja, då var jag hemma i Sverige igen. Miljontals stora regndroppar välkomnade oss på flygplatsen. Vi visste då direkt att vi kommit till vår hemstad Göteborg.

Nu ska jag försöka summera de sista dagarna. Det är otroligt hur fort minnena försvinner så det är i grevens tid att jag plitar ner dem.

Vid förra inlägget befann jag mig i Agadir med planer på att besöka Marrakech. Efter lite letande fick jag tag på en bussbiljett och en bekväm buss tog mig till Marrakech centrum. Där stod jag mitt i en sexvägskorsning utan rödljus eller riktlinjer. Det var bara att köra den vanliga lunkande stilen rakt genom trafiken. Bakom avgasdimmorna mötte jag två engelsmän som kånkade på varsin kajak. Jag frågade om de behövde bärhjälp och det var välkommet. De var på väg till ett hostel som antagligen hade plats för en till. Efter svettigt kånkande och många förvirrande svängar i trånga gränder hittade vi rätt. Det fanns plats och jag blev kvar i två nätter. Före första utflykten skrev jag ner ägarens telefonnummer. Det kändes som att jag aldrig skulle kunna hitta tillbaka. Jag hade lagt på minnet att det var ungefär 10 svängar från torget och att jag skulle få krypa i två av gränderna. En sista utväg för att hitta igen skulle vara att ringa numret. Då får ni ett hum om hur rörigt det är.

Under de två dagar jag var i Marrakech strosade jag runt med kameran i högsta hugg. För alla fotointresserade är det verkligen en stad jag kan rekommendera. Bemötandet jag fick som turist imponerade dock inte jämfört med andra resmål.

Att fotografera i Marocko kan vara lite klurigt. Ofta blir du påhoppad efter att du tagit bilden antingen för att någon vill ha pengar för att du till exempel tagit kort på dennes djur eller för att den är rädd för att själen fastnat på din film. Ett av de bättre fotominnena är när jag tittade innanför en fin port och det visar sig vara ett hotell. Personalen får syn på min utrustning varpå de frågar vilken tidning jag arbetar för. Jag svarar då att jag säljer bilder till olika tidningar och det kan vara en bra reklammöjlighet för dem att låta mig ta lite bilder. De beslutar sig då för att visa mig runt på det fantastiska hotellet. Marrakech är en stad som funnits med i över nio hundra år. Hotellets byggdatum har jag ingen aning om, men gammalt var det.

Som vanligt blev det promenader på omkring 10 timmar om dagen. Självklara turistmål som torget Djamaa El Fna och Koutobiamoskén besöktes. De arabiska fraserna som jag lärt mig för att ta mig in i en moské när böneutroparen kallade kom inte till användning. Tiden gick fort och jag glömde av att göra mitt besök. Torget som jag nämnde var fantastiskt. Där huserar ormtjusare, sagoberättare, akrobater och kockar i en förtrollande röra. För att inte tala om marknaden där det säljs allt möjligt krimskrams. Den måste vara bland de största i sitt slag. Äkta mattor tillhöra den vanligaste varan. När jag handlat ett par masker i trä kunde inte försäljaren ge tillbaka tillräckligt med växel. Jag hävdade då att han var skyldig att visa mig något fint. Han tog mig då till en mattfabrik där jag bjöds på te och rundvisning. Behöver jag säga att det var svårt att komma därifrån utan att köpa något?

För att inte göra historien allt för lång ska jag avrunda med att berätta att det sista dygnet tillbringades på lyxhotell i Agadir. Där fanns för mycket av allt. Fem restauranger och gott om personal som underhöll och pratade med gästerna. Det stod mig upp i halsen efter några timmar så jag tog min tillflykt till Atlantens vattenlinje istället. Där mötte jag en vakt eller polis som ville sälja sex eller narkotika. Eftersom jag inte ville köpa blev han lite argsint och visade batongen för mig. Spännande!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *